Dag 4 - En person du ser upp till

Jag har nog ingen speciell person som jag ser upp till, jag kör mitt eget race! Det är inte så mycket i det jag gör som liknar mina föräldrar eller någon annan. Det är ingen som jag försöker att bli som. Men ska det vara någon så är det nog min pappa.

Han jobbar hemma på gården varje dag, Måndag - Söndag. Han var med farfar och jobbade ute när han var mindre. Han skjutsar och hämtar oss väldigt mycket till träningar, tävlingar och andra saker som vi vill göra. Han tar hand om oss barn och städar och lagar mat när mamma inte hinner eftersom hon jobbar borta, d.v.s. inte hemma. Dessutom så fick hans pappa (farfar) Parkinson när farfar var ungefär 30 år. Jag vet inte hur gammal pappa var då men inte ens 15 år kan han ha varit. Pappa hjälper till att få det så bra som möjligt för både farmor och farfar. Han är intresserad över vad vi gör, på träningar och i skolan och annars också. Han ser till att alla får det bra och ingen hamnar utanför. Världens bästa enligt mig. Är det någon jag skulle vilja bli som så är det han.

Men ändå så vill jag ju vara mig själv. Jag är så jäkla glad att jag har just min pappa. Vissa säger att deras föräldrar är pinsamma bland kompisar men pappa är bara cool. Och jag är så glad över det. Alla borde få ha en sån pappa. Men jag vill ju inte bli precis lika. Jag vill vara så men ändå vara jag. För hur skulle det se ut om jag var en kopia av han? Njaa... Som sagt, jag kör mitt eget race!

Men det finns personer som jag också tycker att det är häftigt att de klarar allt som de har gått igenom. Men ja, pappa är min pappa och världens bästa!

Mamma, jag älskar dig också, men jag vet att du tycker att det här stämmer in bra på pappa!

Kramar från mej//MoaMaria